I Lovene beveger Øyvind Rimbereid seg gjennom lovens korridorer og irrganger. Her er enkeltdikt som handler om menneskers ulike måter å leve under lovene: om den middelaldrende kvinnen som skjuler seg for loven bak en busk i regnet, om to hender som tar og tar, om den kvinnelige dommeren som klipper i stjernebilder, om dommersønnen som aldri greier å ta sin juridikum og om de dyreaktige restene av et menneske etter avhøret. Men her finnes også lange, fortellende og reflekterende dikt: om naturloven, om dokumentasjonen som enhver lov hviler på, og om lovene slik mennesket selv har forvaltet dem, fra Hammurabis lovtavler gitt av solguden, fram til lovene i dag, de stille, usynlige lovene.

Anmelderne mener:

"I årets bok brytes et referanserikt innhold og en essayistisk form med skarpe, treffende poetiske bilder. I den elegante lettheten Rimbereid turnerer dette på, ligger utvilsomt bokas styrke. (...) Vis meg den europeiske poeten som skriver bedre enn Øyvind Rimbereid akkurat nå, og jeg lover å gå Europa på langs til fots."

Endre Ruset, Dagbladet

"Øyvind Rimbereid har begått nok en stortenkt diktsamling, kanskje sin beste hittil. (...) Han vinner stadig nytt terreng, dyrker det opp til en poesiens hage vi ikke visste fantes før akkurat han viser oss den, lytter frem friske språkspirer i den intime fortroligheten med leseren som er egen for lyrikken på sitt aller beste. Han tar skriften og oss i stadig nye retninger, samtidig som han alltid er grunnleggende seg selv, ulik alle andre."

Eirik Lodén, Stavanger Aftenblad

"Disse nye diktene til Øyvind Rimbereid er svimlende. De skaper nye spørsmål, nye tanker. De gjør at leseren tumler ut i høstsola, ut i samfunnet og lovene som holder det på plass, med et nytt blikk. Litt skarpere, litt mer årvåkent enn før."

Kristian Wikborg Wiese, Dagsavisen

"... dette er en god diktsamling, sjeldent god i norsk sammenheng"

Jørgen Sejersted, Bergens Tidende

"Med Lovene stadfester Rimbereid posisjonen sin som den store humanistiske diktaren i vår tid."

Ronny Spaans, Dag og Tid

"Hovudteksten i Øyvind Rimbereids seinaste diktsamling er eit 65 sider langt dikt om det juridiske systemet gjennom tidene. Tygg på den som uttrykk for kunstnarleg risikovilje! (...) Ingen kan som Rimbereid få material av denne typen til å bli konkret, ved å veva det ein gjennom kjeldestudiar som dei eg nemnde ovanfor inn i eit einaste langt og bølgande dikt."

Hadle Oftedal Andersen, Klassekampen

"Øyvind Rimbereid (född 1966) är en av Nordens och kanske världens mest egenartade och relevanta poeter just nu. Han använder sin djupa förankring i det norska språket i alla dess former – nuvarande, forntida och framtida; nynorskt skriftspråk och dialekter – för att ta upp ämnen som angår oss: miljökatastrofen, ekonomisk spekulation och social skiktning. Och han griper tillbaka på en bred essäistisk förmåga att ta in mängder med information och sen presentera det viktigaste välavvägt och känslomässigt. (...) Rimbereids behärskning av språk och historiskt material är lika ekvilibristisk som hans öga för maktens konstruktioner är ogrumlat. Han är en diktare som gör det mycket lättare att andas i en värld där ideologierna tränger allt tätare inpå."

John Swedenmark, Dixikon.se